onsdag, april 12, 2006

kära pappa

nu är det snart påsk och tid för död och mörkerliv.
efter döden är det meningen att allt ska börja om från början – fast bättre och nyare.
min vän förstår ingenting.
mina ord blåser förbi hans fattningsförmåga.
kan du gifta dig med mig.

snälla!
din klokaste dotter

fredag, mars 24, 2006

min oförlåtliga inkompetens

hur man umgås med flickor, jaa, hur gör man.
hur leker man?

hur leker man, mannen – hannen? är de överhuvud lekkompetenta? handlar lek bara om rom, äggläggning, ägglossning – och sen eller först befruktning?

det där med flickor är hopplöst; jag finner inga ord för generalisering och avidentifiering av särskildheten hos de namngivna.


vad heter det som barnen gör? deras upptagenhet av det som bara händer och lättheten att skifta från en värld till en annan utan att uppröra någon enda vuxen (upp till en viss ålder vill säga). är det ett psykiskt tillstånd liknande borderline light?

jag vill diskutera hur det leks bland honorna?
jag kan inte. men vill gärna lära mig så att jag slutar förstöra för dem som verkar glada. de kallar mig gnällig och glädjedödare.

jag måste sluta fråga nu - det tar aldrig slut när jag väl har börjat.
hästarna ropar på mig. jag trivs med dem. blir direkt och utan förbehåll och utan tolkningsmöjligheter. vi går på känsla utan baktankar och könssegregering.

vi har fått ut den vita flodhästen ur salongen nu, den håller till i farstun tills vidare. när vi fått ut den ur huset blir det sommar. vi kallar den för den för att den inte släppt fram oss tillräckligt nära för undersökning av könet än.

hej då

ps.jag skiter i bönen om förlåtelsen, jag behöver den inte vid närmare eftertanke.jag gör ju ändå bara som jag själv vill, som du brukade säga. förlåtelse hjälper föga, det bara förvirrar och fördunklar. ds

hej då en gång till

ps. och du om du älskar mig så kanske jag älskar dig tillbaka, vad sägs om det. nån måste väl börja, och så måste jag tänka på att inte sälja mig alltför lättvindigt. inte sant?! håll på dig så håller jag på mig.

nej, nu måste jag sluta. ds
sänd snart svar så ska svar snart skrivas

hej då för sista gången

onsdag, mars 22, 2006

jag ber om råd och hjälp

det skriker‚ höga aj och ajajajaaaaaaaaaj.
kollisoner och upprörda miner i flickansikten.
jag vet inte vad som behövs‚ en mor eller en lugnande tablett.
jag känner mig missförstådd.
min iver förleder mig bland de mina, i mina egna led.

flickorna störde mig igår igen utan att låta mig hållas i det vari jag befann mig. utan att generas drog de ner mig från bordet där jag nyss dansat. någon kände sig attackerad och provocerad, det var skälet; de ville kalla mig för ond och blandade mig samman med mina impulser och infall (vilka inte heller är helt enkla för mig att följa och riktigt förstå).

måste jag dömas för att jag inte till fullo förstår mitt handlande? är jag svår att kännas sympati och kärlek för och med? är jag ett dåligt exemplar?

är det mitt alldeles eget fel alltid och rätt åt mig och så vidare? ska jag skylla mig själv eller ska jag övas att ta reson? hur kan jag veta när det ena gäller och inte det andra eller tredje? de riktiga och viktiga vimlar av rättrådiga råd och man talar i mun på varandra med sitt förnuft och sin rätta känsla. var känns det rätta i kroppen, i min egen kropp. intuition och erfarenhet byggd på natur och empiri. vett och etikett. alla logiska irrhjärnors elegier och logier. hur känns allt detta och hur tänks det. jag känner inte igen mig och ingen annan heller. svara innan jag förgås.

vartåt ska jag vända mig. jag saknar modell att imitera, saknaden efter min kära mor är svår. hur ska jag själv klara att bli till, bli fast och känd, enkel att förutäga och förstå.

kan jag verkligen ha felat så djupt och svårt att jag måste flytta ut?
jag ville ju bara få betyda något litet för någon och blev alldeles för ivrig, för säker i mitt tycke och min smak. inte alls klädsamt för en dam (kanske inte för någon alls förresten). det är så jag förstår hela saken. anklagelserna mot mig passar inte in på mitt motiv. jag verkar sakna kontinuitet och läsbar riktning. jag går från nu, till nu och sen till nästa nu. är det ett felaktigt sätt att resa?
kan det vara så att jag inte är helt frisk, mamma. jag förstår dem inte alls. kan man bli sjuk av eländeslivet, övergivelsen och allénaskapet?

men så svara då, nu, i detta enda verkligt akuta nu.

i rasande fart, jag måste ta ut hästarna nu och blöta fårens ull inför den stora vårtvätten. jag vill snart återkomma med händelsernas vidare utveckling.

din inte allför bedårande dotter

torsdag, mars 02, 2006

död och elände

jag måste nog tala med en man nu. kvinnorna jag älskar och älskat dör ifrån mig på löpande band.

jag har haft så omstörtande drömmar i natt; först dör frk flodvåg plötsligt och oväntat, sen mormor, fast hon redan dött sen länge. det var något om dig också mamma, något med dina mediciner. de har visst ingen effekt längre. dina luftrör kommer att sluta sig helt och kväva dig. du är kanske helt snart död. det finns inget vi kan göra. ska jag acceptera? eller uppröras och sörja?

jag vet inte till mig av villrådighet.

mormors död. vi är i den fina våningen nära sofia kyrka. det var där hon verkligen levde. min syster och jag provar hennes fantastiska klänningar i drömmen. du sa att vi fick välja själva. men mamma, var gjorde mormor av alla strassbeströdda och guldlaminerade dräkter‚ de dyrkade boorna, skorna man inte fick röra vid utan bomullshandskar - bara hon fick öppna kartongerna. de lena pälsarna, de tunga broscherna, de svarta pärlorna? var gjorde hon av allt vackert. levde hon vid ruinens brant innan livet tog slut? auktionerade hon bort sina rikedomar? allt var fult, syntetiskt och dammigt nu, innan hjärtat skenade i hennes bröstkorg – det lilla fågelhjärtat.

frk flodvåg är också död. ett sånt svek. man säger mig att hon på något synnerligen märkligt vis blev dränkt av en vinflaska som välte över henne i sovande tillstånd. låter diktat. och stillöst. hennes död chockerar mig. hon sägs ha varit min närmsta vän, min allra käraste syster fast hon aldrig velat mitt väl. kanske har jag heller aldrig velat hennes bästa. trots detta är nyheten av värsta slag. jag har funnit mig i vår symbiotiskt passionerade etthet och varit till behag och tröst; övat och framställt mig i självutplånandets bedrägliga konster. hu. med hennes död kan jag äntligen bli befriad från den förslavande bojan. är detta i verklighet sant. kan drömmen beröra min faktiska och högst påtagliga levnad? svårt att veta i detta nu. saken behöver prövas. är det mitt fel att hon dör från livet. hennes familj ser så klandrande på mig vid bordet. hennes äldsta syster särskilt. modern vill inte prata alls om saken, döden eller dottern. hon vill bara kvittra.

om solen skiner i eftermiddag ska jag, under uppsikt av herren på rum n:o 19, påbörja arbetet med att anlägga en egen kyrkogård – söder om örtagården men helt nära huset – för att inte förlora greppet om verkligheten. jag längtar ohämmat efter persbrandt.

var rädd om dig själv och ditt enda liv bästa mamma,
jag oroar mig bara lite för dig
din lilla sparvhök

onsdag, februari 22, 2006

god kväll kära mamma

jag är vaken nu. det har gått fler dagar än sju.
jag sträcker mig ut mot dig och dig och henne. bara honorna, mamma.
de andra talar så långsamt. eller inte alls.
jag vill inte lyssna längre.
jag stryker med fingrarna längs öronsnäckan. rispar trumhinnan med den längsta nageln. sen slår dövörat till. nu tänker jag aldrig höra på dumheterna mer.

en kyss på din frågande underläpp
din dumblommiga dofter

måndag, februari 13, 2006

en air av havtorn

jag är så trött. hela dagen har jag smekt mig själv med mjukgörande creme. den doftar av havtorn. söt och vild. jag blir varken len eller levande. ord som rosor på kind och solskenshy har aldig haft med mig att göra.












bäddar i legan tre legor från hon som gråter i cirklar.
jag pratar inte med henne.
nu sover jag snart.
imorgon kan det bli en ny dag om jag lyckas släppa den som pågår.

nej, jag bestämmer mig för att sova i sju dagar för att bli helt ny och utvilad.

stilla natt
från mammas prinsessa törnrosa

söndag, februari 12, 2006

fruktträd i brevlådan

milda musiken av blommande apelsin. barken i… den… gula… …att allt är bra… kan vara svårt att utröna när du inte hörs av.













jaha, hurså.
kort till mig eller till mamma?
vaddå bra? jag lever här. mest och oftast här. räcker inte det?
mamma kan jag inte gå i god för. hon gör vad hon måste– det kan vara bra, mindre bra eller inte alls bra.
det är inte viktigt

fredag, februari 10, 2006

hm

bara vita blad i det vita

en riktig dag

jag klipper idag. klipper ut ord och stärkande medicin. inga fina bilder, bara ord.
en del klipper jag sönder mitt i meningen. aj eller a?
beror på vems erfarenhet som räknas bland de som räknas. och vem som är domare. och om nägot vittne finns att tillgå. liberalt eller analt?

jag bestämmer själv. autonom. solitär. freud är död. låt de döda vara döda.
jag tänker helst (och gärna) utan andra referenser än mina egna.
jag tycker det är viktigt och fatalt när saxen delar upp alfabetet. tuggar. spottar. sväljer. blandar i masi. gurglar.
pusslandet med meningen är så eggande. känslan hänger kvar längre när ingen annan kommaterar. och punkterar.
det här är mitt hus. här bestämmer jag. mamma har avgått med posten.

eftersom jag längtar efter dofter hänger jag fuktiga lakan i streck att torka i vind och solsken. de är så vilsamma att se på när snöflingornas vithet fläckar och luddar sig mot de frostrena och kalla.

det låg en skrynklig påse med pellets i brevlådan. gigantiska gröna hästpellets. packad persilja och franska örter. någon annan tröstar sig med min häst. ska tänka på om jag tycker att det är resonligt. eller kanske rentav rart

au revoir
din provencalska madmoiselle

torsdag, februari 09, 2006

fina mor

jag har nu varit borta i över tio dagar (nästan fjorton) och när jag kommer hem igen är brevlådan tom.

ett vykort utan stämpel med blöt överdriven skrivstil ligger på vägen: du måste sluta fråga. du måste sluta ventilera varje känsla. du måste lära dig att hålla tätt och hålla truten.

kanske är det inte alls till mig.

på håll ser huset uppvärmt ut. det är inte alls modernt. och inte alls känt. i salen ligger mjuka legor på rad, de är av blekt hö och torkade smörblommor. flickan som gråter i cirklar ligger i en av dem med knäna uppdragna. ansiktet är fördraget. en fot bar och en i hålig yllesocka. hon har barr i håret.

nu hinner jag inte meddela dig mer
din finaste flicka

fredag, januari 27, 2006

containern nere vid vägen

det står en container vid vägen. någon har förkastat hela sin familj i den. jag misstänker att flickan som sitter i min trappa och gråter kommer från containern.
jag brukar kasta förgiftat avfall och relationella tankar som ger kontakteksem i den.ibland tar jag med mig saker som intresserar mig. imorse hittade jag en dagbok i den; alldeles sotig.
















simone nyponstjernas dagbok no 12

07.14
ryggen.
lillen är glad.
tiger kommer hem ikväll. nu ska han stanna här.
– måste jag se glad och välkomnande ut när jag möter hans blick när han ställt ner sin bag och lyfter sin blick mot mig och ler? jag vet att han kommer le mot mig. ryser, tanken skrämmer.
– vilket: det förutsägbara, att jag vet eller hans leende?
ibland är frågan viktigare, ibland svaret‚ men jag vet inte alls vad som är viktigast just nu. lämnar frågan.
– är det att blunda för faktum eller sopa under mattan?
måste hämta kortet, vara social, vara positiv.
– varför är det alltid det högsta – att vara positiv? jag får så svårt att andas och stanna kvar i kroppen av tvånget att prestera den rätta känslan. jag vill rätta mig efter stunden, inte kravet.
skriver orden som inte behövs längre.
kokar kaffe. dricker kaffe. tittar ut.
dimman (eller diset) lyfter.
arg för att hon viveca bladh fått uppdraget och inte jag.
ringer sus för att bestämma tid. hon svarar inte.
maria ringer. vi pratar om söner och mutor och sånt man kan hitta i pojkars underkläder vid läggdags. vi skrattar inte.
viktigt.
– hans leende får inte vara osäkert; då vill jag genast ta ut skilsmässa - vilket för övrigt verkar vara årets fluga enligt en bortskämd fröken som påstår sig vara kär väninna.
”man är mer öppen och mer nyfiken och har det roligare helt enkelt. De som lever i parrelationer är oftast ontressanta och tråkiga", säger hon högdraget och gör punkt med ett av sina vackraste leenden. (– stimulerad? tillfreds? nöjd? avpänd?)
på kvällen bråkar (skriker, gråter, förnedrar) jag med tiger i telefon, precis som vanligt efter möte med frk flodvåg. Föraktar allt det som utgör mitt liv och mina val - det blir alltid så när jag träffat henne.
pto imorgon. krig eller fred. min bröstkorg är upplåst i alla fall. andas fritt.
– jag borde byta vännina. hon är för hämndlysten, slår alltid på mig när hon inte får som hon vill. (tyvärr med min tillåtelse, syns det mig) dessutom låter jag henne stå för det sanna, det kloka och det rätta på ett sätt som jag inte kan acceptera längre. jag måste ta bort henne. men är det klokt att ersätta min undergivenhet med övergivenhet – ingen flodvåg, ingen bästis.
– per automatik tänker jag: vem ska bort. förfärligt. som om det bara fanns plats för en. det måste finnas andra sätt.
jag vill bli överraskad.
jag vill att tiger gör något oväntat ikväll. (om inte han gör det får väl jag försöka, jag kan ju inte alltid lägga ansvaret på alla andra).

viktigt. jag ska försöka tänka själv resten av dagen (tänka omväxlande bra, rent uselt, intelligent, dåligt, inspirerat, tanklöst) och undvika sorterande i hierarkier. jag ska försöka att skratta också om tillfälle uppstår


slut. någon har rivit ut sidor. undrar vem hon är. hon verkar så ensam och villrådig. jag skriver av allting och skickar i brev till mamma så kanske allt blir bra.

min oroliga kärlek
(jag blir orolig när inte drömmarna kommer till mig om natten med sin friska klarhet)