onsdag, januari 11, 2006

kära persbrandt

jag drömde om dig inatt igen. tack för ditt besök. nu undrar jag varför du lämnade mig. det blev så kallt i rummet, lakanen frasade av frost, fastän det var sommar. var skulle du gå nånstans? din rygg. den var så ogenomtränglig och len. så varm och beskyddande. det hade jag aldrig kunnat tro. jag fick inte se ditt ansikte denna gång, bara om jag blundade, sa du. när mörkret föll såg jag att dina drag liknar min egen mors. du kommer väl tillbaka? jag väntar inte alltför länge

tålmodigt
din