fredag, januari 27, 2006

containern nere vid vägen

det står en container vid vägen. någon har förkastat hela sin familj i den. jag misstänker att flickan som sitter i min trappa och gråter kommer från containern.
jag brukar kasta förgiftat avfall och relationella tankar som ger kontakteksem i den.ibland tar jag med mig saker som intresserar mig. imorse hittade jag en dagbok i den; alldeles sotig.
















simone nyponstjernas dagbok no 12

07.14
ryggen.
lillen är glad.
tiger kommer hem ikväll. nu ska han stanna här.
– måste jag se glad och välkomnande ut när jag möter hans blick när han ställt ner sin bag och lyfter sin blick mot mig och ler? jag vet att han kommer le mot mig. ryser, tanken skrämmer.
– vilket: det förutsägbara, att jag vet eller hans leende?
ibland är frågan viktigare, ibland svaret‚ men jag vet inte alls vad som är viktigast just nu. lämnar frågan.
– är det att blunda för faktum eller sopa under mattan?
måste hämta kortet, vara social, vara positiv.
– varför är det alltid det högsta – att vara positiv? jag får så svårt att andas och stanna kvar i kroppen av tvånget att prestera den rätta känslan. jag vill rätta mig efter stunden, inte kravet.
skriver orden som inte behövs längre.
kokar kaffe. dricker kaffe. tittar ut.
dimman (eller diset) lyfter.
arg för att hon viveca bladh fått uppdraget och inte jag.
ringer sus för att bestämma tid. hon svarar inte.
maria ringer. vi pratar om söner och mutor och sånt man kan hitta i pojkars underkläder vid läggdags. vi skrattar inte.
viktigt.
– hans leende får inte vara osäkert; då vill jag genast ta ut skilsmässa - vilket för övrigt verkar vara årets fluga enligt en bortskämd fröken som påstår sig vara kär väninna.
”man är mer öppen och mer nyfiken och har det roligare helt enkelt. De som lever i parrelationer är oftast ontressanta och tråkiga", säger hon högdraget och gör punkt med ett av sina vackraste leenden. (– stimulerad? tillfreds? nöjd? avpänd?)
på kvällen bråkar (skriker, gråter, förnedrar) jag med tiger i telefon, precis som vanligt efter möte med frk flodvåg. Föraktar allt det som utgör mitt liv och mina val - det blir alltid så när jag träffat henne.
pto imorgon. krig eller fred. min bröstkorg är upplåst i alla fall. andas fritt.
– jag borde byta vännina. hon är för hämndlysten, slår alltid på mig när hon inte får som hon vill. (tyvärr med min tillåtelse, syns det mig) dessutom låter jag henne stå för det sanna, det kloka och det rätta på ett sätt som jag inte kan acceptera längre. jag måste ta bort henne. men är det klokt att ersätta min undergivenhet med övergivenhet – ingen flodvåg, ingen bästis.
– per automatik tänker jag: vem ska bort. förfärligt. som om det bara fanns plats för en. det måste finnas andra sätt.
jag vill bli överraskad.
jag vill att tiger gör något oväntat ikväll. (om inte han gör det får väl jag försöka, jag kan ju inte alltid lägga ansvaret på alla andra).

viktigt. jag ska försöka tänka själv resten av dagen (tänka omväxlande bra, rent uselt, intelligent, dåligt, inspirerat, tanklöst) och undvika sorterande i hierarkier. jag ska försöka att skratta också om tillfälle uppstår


slut. någon har rivit ut sidor. undrar vem hon är. hon verkar så ensam och villrådig. jag skriver av allting och skickar i brev till mamma så kanske allt blir bra.

min oroliga kärlek
(jag blir orolig när inte drömmarna kommer till mig om natten med sin friska klarhet)