onsdag, februari 22, 2006

god kväll kära mamma

jag är vaken nu. det har gått fler dagar än sju.
jag sträcker mig ut mot dig och dig och henne. bara honorna, mamma.
de andra talar så långsamt. eller inte alls.
jag vill inte lyssna längre.
jag stryker med fingrarna längs öronsnäckan. rispar trumhinnan med den längsta nageln. sen slår dövörat till. nu tänker jag aldrig höra på dumheterna mer.

en kyss på din frågande underläpp
din dumblommiga dofter