onsdag, mars 22, 2006

jag ber om råd och hjälp

det skriker‚ höga aj och ajajajaaaaaaaaaj.
kollisoner och upprörda miner i flickansikten.
jag vet inte vad som behövs‚ en mor eller en lugnande tablett.
jag känner mig missförstådd.
min iver förleder mig bland de mina, i mina egna led.

flickorna störde mig igår igen utan att låta mig hållas i det vari jag befann mig. utan att generas drog de ner mig från bordet där jag nyss dansat. någon kände sig attackerad och provocerad, det var skälet; de ville kalla mig för ond och blandade mig samman med mina impulser och infall (vilka inte heller är helt enkla för mig att följa och riktigt förstå).

måste jag dömas för att jag inte till fullo förstår mitt handlande? är jag svår att kännas sympati och kärlek för och med? är jag ett dåligt exemplar?

är det mitt alldeles eget fel alltid och rätt åt mig och så vidare? ska jag skylla mig själv eller ska jag övas att ta reson? hur kan jag veta när det ena gäller och inte det andra eller tredje? de riktiga och viktiga vimlar av rättrådiga råd och man talar i mun på varandra med sitt förnuft och sin rätta känsla. var känns det rätta i kroppen, i min egen kropp. intuition och erfarenhet byggd på natur och empiri. vett och etikett. alla logiska irrhjärnors elegier och logier. hur känns allt detta och hur tänks det. jag känner inte igen mig och ingen annan heller. svara innan jag förgås.

vartåt ska jag vända mig. jag saknar modell att imitera, saknaden efter min kära mor är svår. hur ska jag själv klara att bli till, bli fast och känd, enkel att förutäga och förstå.

kan jag verkligen ha felat så djupt och svårt att jag måste flytta ut?
jag ville ju bara få betyda något litet för någon och blev alldeles för ivrig, för säker i mitt tycke och min smak. inte alls klädsamt för en dam (kanske inte för någon alls förresten). det är så jag förstår hela saken. anklagelserna mot mig passar inte in på mitt motiv. jag verkar sakna kontinuitet och läsbar riktning. jag går från nu, till nu och sen till nästa nu. är det ett felaktigt sätt att resa?
kan det vara så att jag inte är helt frisk, mamma. jag förstår dem inte alls. kan man bli sjuk av eländeslivet, övergivelsen och allénaskapet?

men så svara då, nu, i detta enda verkligt akuta nu.

i rasande fart, jag måste ta ut hästarna nu och blöta fårens ull inför den stora vårtvätten. jag vill snart återkomma med händelsernas vidare utveckling.

din inte allför bedårande dotter